Sterlingsilver är en blandning av metaller där minst 92,5 procent är silver. Sterlingsilver är med andra ord en “legering”. Sterlingsilver kalls också för silver 925 eftersom det ska innehålla 925 tusendelar silver. De resterande 7,5 procenten utgörs av koppar. Det kan också vara en annan metall som zink, men det är inte så vanligt. Sterlingsilver används mest till smycken som ringar och halsband.
Silver är en mjuk metall
Eftersom silver är en relativt mjuk metall används Sterlingsilver inte till bestick då andel silver i legeringen är så hög. Besticket skulle inte bli tillräckligt hållfast och stabilt. Sterlingsilver går att böja med hjälp av liten belastning. För större föremål av silver, som silverbestick eller andra bruksföremål i silver, används istället en silverlegering som innehåller minst 83 procent silver. Det motsvarar 830 tusendelar silver.
Ett slags silver med en lång historia
Det som med säkerhet går att säga är att sterlingsilver varit i bruk sedan tidigare medeltid. Det är dock oklart hur det utvecklades och standardiserades. De flesta historiker menar att silverblandingen utvecklades och standardiserades i Mellaneuropa eller i England under 1000-talet.
Sterlingsilver som myntfot
Att använda silver i olika former som betalningsmedel har varit praxis i människans historia i tusentals år. Men det skulle dröja fram till medeltiden innan en mer exakt silverlegeringen användes som bas för en officiell valuta.
I Europa blev sterlingsilvret myntfot i Normandie redan på 1000-talet. En myntfot eller myntstandard är det som genom lag bestämmer förhållandet mellan en viktenhet och en räkne-enhet. En viktenhet är i detta fall en myntmetall av arten silver. Alltså hur mycket silver det måste vara i ett mynt av en viss valör. Ordet fot betyder här enhet eller standard.
Det som blev en standard i Normandie spred sig sedan snabbt till England när sterlingsilvret blev officiell myntfot år 1158. Det var också där och då man fastslog att sterlingsilvret skulle ha en renhet på exakt 92,5 procent. Det engelska pundet heter än idag officiellt Pound Sterling.
Hur vet man att det är äkta sterlingsilver?
Den som överväger att köpa ett föremål av sterlingsilver behöver känna till några knep för att avgöra dess äkthet. Eftersom man sällan köper silver varje dag går man sannolikt inte runt med de föremål som behövs för att avgöra om det är äkta silver. Men med lite framförhållning är det inte svårt att testa om det man har i handen är silver.
Det första man kan göra är att ta farm en putsduk och gnida den mot silvret. Om silvret färgar av sig på dukten innehåller föremålet äkta silver. Sterlingsilver oxiderar också snart när det utsätts för svavel och andra kemiska föreningar som finns i luften: därför blidas det efter en silveravlagring av silversulfid som lossnar när någon gnuggar en trasa mot silvret. Detta är samma orsak som gör att silver svartnar efter en tid och därför behöver rengöras med jämna mellanrum.
Ett annat, mer riskfyllt, test kan göra med hjälp av syra. Då behöver man en skiva kvarts, det vill säga en probersten och kungsvatten som är probersyra och består av salpetersyra och kaliumdikromat. Testet genomförs genom att skrapa silvret på en protesten och sedan stryka probersyra över ytan som skrapats. Om föremålet är av silver kommer syran att få en klarröd färg.
Ett tredje test är lukttestet. Rent silver och sterlingsilver har ingen lukt, det har däremot koppar. Lukta noggrant. Om silvret innehåller en betydande andel koppar kommer man att känna det på lukten. Notera dock att silver med sulfidavlagringar också har en lukt. Därför kommer ett silver som inte putsats på länge sannolikt att innehålla sulfidavlagringar och därmed lukta. Lukten av sulfid skiljer sig dock från kopparlukten. För att avgöra skillnaden kan du ta ett gammalt kopparmynt och lukta på det, så du får en referenslukt i nära anslutning till silvret, så du snabbt kan göra en jämförelse.
Ett fjärde fest är magnettestet. Ädelmetaller är inte magnetiska. Plocka därför fram en magnet och håll det mot sterlingsilvret. Eftersom sterlingsilver innehåller så höga halter silver ska det inte vara märkbart magnetiskt. Om du känner minsta dragningskraft i magneten är det inte äkta sterlingsilver. Notera dock att detta test inte fungerar på silver som är utblandat med koppar eftersom koppar inte är magnetiskt. Men magnettestet är bra för att avslöja föremål i andra metaller som pläderats med ett tunt lager av äkta silver. Notera också att låsmekanismen på vissa silversmycken kan bestå av en annan metall som stål och därmed vara magnetisk.
Ett femte test är inte ett test eftersom det handlar om att kontrollera om silverföremålet är stämplat. Det finns ingen lag som reglerar att silver ska vara stämplade. Det gör det guld och platina och andra ädelmetaller: sådana som väger mer än ett gram ska enligt lag alltid stämplas med en metallstämpel. Trots att det inte finns något sådant krav för silver använder många silversmeder och smyckestillverkar ändå stämpar för att visa att föremålen innehåller äkta silver. Den vanligaste silverstämpeln är CCM-stämpeln. Den kallas också för vågstämpeln eftersom en ser ut som en våg. Den används på silverarbete i de länder som undertecknat ädemetallkonventionen. Notera att det på sterlingsilver kan finnas en enklare stämpel som säger sterlingsilver; 925 silver, S925 eller 925. Eftersom det inte är obligatoriskt att stämpla silver kan ett föremål vara äkta silver även utan stämpel.
Varför heter det Sterlingsilver?
Historiker menar att Sterlingsilvret kan ha fått sitt namn på olika sätt. En teori, som tros härstamma från medeltiden, kommer det från fågeln stare (starling på engelska). Det är en svart fågel med silverfärgade inslag i sin fjäderdräkt. Staren fanns också avbildad på vissa mynt från den här tiden. De flesta historiker tror inte att detta är en trovärdig teori idag. Istället tror man att namnat har sitt ursprung i Tyskland. I de östra delarna av Tyskland finns vid den här tiden flera väldigt skickliga silversmeder. De framställde silvermynt av hög kvalitet som de sedan använde vid handeln med övriga Europa. Invånarna i detta område av Tyskland kallades esterlingers eller easterlings på engelska. Sannolikt har silverblandingen således fått sitt namn från dem.
Begreppet esterlinger spred sig till övriga delar av Europa och England. Det finns svensk silversmedeslitteratur från 1200-talet som bekräftar att namnet kommer från tyskans esterlinger. Trots detta finns det en tredje teori kring namnets uppstått. Den teorin bygger på tron att namnet uppkom i England och kan härledas till ordet star (stjärna på engelska). Stjärnor var nämligen ett viktigt och vanligt inslag på engelska silvermynt från tidig medeltid. Eftersom stjärnor också, eller i regel, uppfattas som vita och gnistrande stärkte sannolikt kopplingen. Denna tredje teori har dock litet stöd bland språkvetare och historiker idag.
Trots att sterlingsilvret har så tung innebörd för Storbritanniens identitet, dess pund, och arv, kommer ordet sterling och dess värde från Kontinentaleuropa.